Happ, turridning på islandshäst idag med skolan. Jag fick rida minsta lilla Gusti och det gick väl bra men ingen hit precis. Men vi slutade lite tidigare så jag åkte hem och red tre av mina. Bara Nicki gick bra, hur nu det gick till, både Tahoe och Nikita lekte "hej vi är dumma i huvudet" så jag fick börja om med massa saker, kändes skit drygt. Whanna fick vila och det var hon nog lycklig över, det var så sjukt jävla mycket knott och myggor och lilla Whanna bäbis är ju allergisk.

Jag skriver för fullt för att ha något att göra, känner verkligen hur det kryper i kroppen på mig, även om den är så jävla trött så att den vill dö just nu. Jag måste ha något att göra, vet inte vad, för sent nu, måste sova, kan inte, fuck!



Och du, som inte borde, men ändå.

Funderar varför jag hatar dom så mycket, dom har ju aldrig gjort mig något. Förutom att finnas där och störa. Ljudet liksom skär in i huvudet på mig och jag vill bara få bort det. Jag förstår inte hur dom vågar öppna munnen över huvud taget och låta den forma ljud helt av sig själv utan en endaste tanke bakom. Jag vill inte veta hur. Det är en egenskap jag kan leva utan. Vad fick dom att tro att dom var så bra? För ibland undrar jag om dom någonsin har lyssnat på sig själva eller om dom någonsin har sett sig själva i en spegel.