Idag åkte Whanna till sitt nya hem i strängnäs. Det är klart att det känns tugnt men hon har lärt oss massor av saker som vi kommer ha nytta av. Det var bra människor och säljer dom någonsin henne så får jag köpa tillbaka henne. Så jag kommer veta vart hon är.



För hon är en kär vän som jag har känt länge. Beslutet om att sälja henne tog lång tid men eftersom att ingen har haft tid att rida henne blev det rätt för jag ville verkligen inte ställa av en så pigg ponny. Hon var visserligen 19 år nu men det är väl bara en till anledning för då kanske man inte får tillbaka allt på samma sätt senare om man får för sig att rida igång henne.

Det är ju inte bara vi i familjen som haft nytta av henne under hennes tid här utan det är också många andra som hon har lärt mycket. Hon måste ju vara lite av en lokalkändis för tillfället;-)



Hoppningen är ju hennes starka sida och jag kommer ihåg första året när jag hade henne då jag faktiskt för första gången hoppade en meter och jag dog inte. Efter det har hon bara för mig framåt även om jag växt ur henne för länga sen nu. Men det är ju fortfarande inte bara mig hon tagit uppåt i höjderna utan faktiskt många andra. Hon busade ibland men hon var ändå säker på allt hon gjorde. Jag tycker att man kan säga att hon var en ponny som faktiskt gjorde allt för ryttaren. Hon fick beröm av Jempa för att vara så hoppklok och fick då även smeknamnet "korven", tur nog användes inte det ofta haha!



Men nu har jag lämnat ifrån mig världens snällaste ponny som har gjort många lyckliga och jag hoppas att hon även lär barnen som kommer få rida henne nu en massa saker. Vi kommer i alla fall att sakna henne<3