Känner att jag måste skriva lite nu när jag ändå har tid för det kommer inte finnas mycket utrymme för det framöver. Nikita dog i torsdags, hon hade tumörer som blödde. Det suger, och det är klart att det kommer vara svårt ett tag. Elakare häst fick man leta efter men vi var ett team. Hon hade haft det svårt på många sätt innan hon kom till mig men saker gick ofta bra ändå, lite måste man ju ta. Men så länge hon inte lider är jag glad, jag hade inte träffat henne på två veckor och har fortfarande en fin bild av henne, även om det känns när man inte sagt hejdå. Nu har hon lämnat Sigge kvar, sex veckor tror jag att han är nu och det kommer bli helvetes massa jobb. Han är fortfarande förtvivlad och det här med att mata är svårare än jag trodde men det ska gå. Ger man sig fan på det går allt och det jävlar gör vi.
Men det är svårare än jag först trodde eftersom att det är svårt att få i honom mjölken, han vill ju inte ha den. Springer runt och oroar mig för kolik och hela köret. Jag och Sanna var uppe mitt i natten och knåpade ihop en nappflaska av en diskhandske, för den skulle vara enklare att få in i munnen på honom än dom andra nappflaskorna men det funkade fult det med. Nu äter han lite bättre, och bättre ska det bli! Vill ha kallare väder också. Men Caruso tar hand om honom i hagen, snälla häst!
