Det finns ju alltid saker man behöver träna mer på, finns ju alltid nytt att lära sig. I hästsammanhang behöver jag bättra på blicken ganska jättemycket, jag tycker uppenbarligen att det är jätteintressant att titta ner på hästens boge. Jag kör faktiskt samma grej när jag är ute och går, ibland är jag till och med så ful så jag gör det när jag pratar med folk haha! Tittar ner alltså. Det är ju viktigt jämt på olika sätt, dessutom ser det ju riktigt otrevligt ut när man glor på marken hela tiden. Gamla invanda saker som är svåra att bli av med om man inte tänker på det hela tiden, jag får helt enkelt tatuera in det på handen, TITTA UPP FÖR I HELVETE!!

Mina hästar får ju kraftfoder i hinkar på golvet, jag tycker att det är enklare att hålla dom rena och fräscha. Men i alla fall, nu har ju Fidéle börjat tycka att det är megagott och han vill gärna trycka i sig så mycket som möjligt av Lurvbulles foder, det smartaste knepet att få sticka ner sitt huvud är tydligen att slå mamma i huvudet med frambenet, då måste hon ju flytta på sig. Knasponny.

Jag började rida 1999 på ett ridlekis utanför Tierp där dom då bara hade shetlandsponnyer. Varför jag blev så intresserad av hästar kommer jag faktiskt inte ihåg, jag är ju uppväxt på en gård, vi hade dock bara tjurar men är man en dum unge som jag var så går det att rida på såna också;) Sen kan jag väl tänka mig att jag som minibäbis red endel på ponnyridningar runt om i landet haha, när tillfälle gavs liksom. Men det är ju inte så att det går i släkten, mamma var rädd till och med för de små ponnyerna haha^^


Agnes och Emil, Emma och Freja, Jag och Pelle.

Emma och Freja, Jag och Timotej, Agnes och Nypon

Jag och Spookey, när det började köpas in lite större ponnyer.

Spookey och Ronja, innan jag slutade där och fortfatte på en annan ridskola var Ronja den sista favoriten, glad liten ponnyyy:)

Fixar med håret, mitt stackars döda blonda hår ja, men jag tycker faktiskt om det:) Hårinpackning först, sen silk serum, då ser det i alla fall levande ut haha!

Det gick ju bra! Jag har ju fixat terränghoppning med trail för dannemora ridklubb. Sprang runt som en liten nervös höna hela dagen och förstod inte riktigt vad jag höll på med hela tiden, tur att jag hade alla underbara människor runt mig som styrde upp mig när det behövdes och hjälpte till att fixa hinder och få in alla i rätt ordning på banan:)

Pappa red trots spräckt revben, det gick megabra på världens bästa Tahoe. Signe red också och var superduktig, hon höll Tahoe lugn och glad runt hela banan utan stopp eller rivningar, fick sig en tredjeplats! Super! Så glad jag var! Blev tyvärr inga bilder under dagen, min superförvirrade hjärna kom inte ens att tänka på att jag faktiskt äger en kamera höhö..


Bild från i torsdags på Signe och Tahoe:)

Nu har jag för övrigt lyckats bli sjuk, treeevligt:) Så en kopp te och lite vila innan jag springer ut till stallet och pussar på världens sötaste hästisar:)