00:19:58

to the middle of nowhere



Jag antar att det inte spelar någon roll om jag skriker? Du hör ju ändå inte.


Det finns en lång rad olika saker som irriterar mig just nu, jag tror faktiskt inte att jag tänker gå in så långt på något av dessa men själva irritationen bör fås ut innan den äter upp mig. Sånt har hänt säkert. En så kallad irritationstumör kanske? En elakartad jävel som tar över kroppen på en. Sorgligt. Den börjar i magen och går sedan upp i bröstkorgen för att tillslut sträcka sig mot hjärnan, har den nått så långt kan man verkligen inte andas bort den längre.

Varför?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0