Ringa till folk är seriöst något av det läskigaste jag vet. Och fatta så töntig jag känner mig varje gång jag ska ringa någon och helt plötsligt börjar må illa och så vidare. Fast det är bara den känslan innan, när man väl sitter där och pratar går det ju bra. TöntThea.

En gång när jag skulle ringa någon, så hade jag suttit och funderat jättelänge innan och när jag väl vågade ringa och skulle berätta vad jag hette så råkade jag säga dennes namn istället för mitt eget. Kände mig som världens smartaste ja!

Från och med idag ska jag ringa ett viktigt samtal varje dag, så kanske jag kommer över tönterierna haha!